• Forskare upphör ej att intressera sig för hur enskilda födoämnen kan påverka vikt, viktförändring och andra metabola parametrar. Potatisundersökningar gav inget entydigt svar och visa livsmedel är så udda att de marginella effekter de må ha inte kan extrapoleras utanför hembygdens skafferi. En forskargrupp har nu i en metaanalys jämfört avokadoätare med andra- och finner inga skillnader. Slutsats i vanlig ordning: Mer forskning behövs! Varför inte lägga ner? Det är oklart vem som sponsrade undersökningen, men forskargruppen kommer från Brasilien…

• Socker kommer alltid i skottgluggen i nutritionssammanhang- tomma kalorier som bara tillför onödig energi? En internationell grupp har analyserat betydelsen av sockerintag samt särskilt då i sötade drycker för utvecklingen av typ 2 diabetes (T2 DM) och konkluderar att det är energiöverskottet, snarare än just sockret som är problemet. Man anger t o m att sockerintag är svagt kopplat till mindre T2DM risk! Andra långa kolhydratkedjor pekas ut som alternativa förklaringar. I eftertexten anges att författarna ej erhöll något stöd för sitt arbete, men den som sedan lusläser författarlistan konstaterar snart, att flertalet av dem är kopplade till sockerindustrin i Holland och Tyskland. Så frågan kvarstår: Ska studien tas med en nypa salt- eller socker???

•Frågan om humorn hälsoeffekter har diskuterats i många år. Frågan är om ett gott skratt förlänger livet. En grupp japanska forskare har låtit en grupp äldre landsmän med metabolt syndrom genomgå ett 12 veckors yoga-baserat skrattprogram med en väl matchad kontrollgrupp. Vikt, metabola riskfaktorer, livskvalitet, fysisk aktivitet och hälsoupplevelse, optimism och stresskänslighet mättes med etablerade och validerade formulär. Rakugo är en särskild form av humoristisk story-telling och interventionsgruppen fick träffa en professionell rakugotränare vid flera tillfällen för att öva in skratt-talangen. Man fann att skrattgruppen förbättrades signifikant i flertalet av dessa hälsorelaterade variabler.
Det intressanta är att det var skrattandet i sig som hade de hälsobringande effekterna och det fungerade om man skrattade även om detta inte var en konsekvens av humor i framställningen. Det visade sig dessutom att skrattgruppen lyckades etablera flera sociala kontakter under projektets gång. Skratt aktiverar väl definierade områden i hjärnan och det är även möjligt att den muskulatur, som aktiveras under skrattsessionerna får en förbättrad metabol profil. Forskaren konstaterar slutligen att det är svårt att tänka sig en billigare hälsobefrämjande insats!

• I JAMA publiceras en analys av data från samkörning av diverse register, och konklusionen blir att futtiga 10 minuters extra promenad per år skulle spara 110.000 liv i USA. Det låter ju lite för bra för att vara sant, och i en kommentar sliter Peter Attia studien i stycken. Vissa invändningar är klassiska: samband innebär inte kausalitet och data är genomgående skakiga. Fysisk aktivitet registrerades under 7 dagar vid ett enda tillfälle (vad hände före och efter?), och trots alla försök att kontrollera för s k confounders torde de som rör mer på sig vara mer hälsomedvetna än andra. NHANES-data, som analyserna baserar sig på, gäller ofta bara en enda dag, och det är rimligt att anta att mycket förändras över tid. Man konstruerar ett mått tillsammans med ett annat för att skapa ett tredje. Att det är bra att röra på sig är inte ifrågasatt, men omfattningen av dessa effekter kan uppenbarligen ifrågasättas!

• En ny forskningsfront har öppnats: Det publiceras en rad artiklar om stigma, viktproblem kopplat till sexuell läggning. I en undersökning tillfrågades bisexuella, homosexuella, heterosexuella män och kvinnor om sin inställning till individer inför dating eller anställning. Män, vare sig homo- eller heterosexuella hade klart negativa attityder gentemot individer med övervikt, medan detta för lesbiska eller bisexuella kvinnor inte upplevdes som ett problem. Attityderna var mer utpräglade inför en eventuell dating partner än för den hypotetiska frågan om att anställa någon. Om nu detta kan omsättas praktiskt i rådgivning till just dessa grupper återstår att se.

• Alpinister har diskuterat om man på hög höjd har lättare att gå ner i vikt. Man finner t ex att leptinnivåerna ändras i Alperna. Leptin är kopplat till mängden vit fettväv och betaoxidation och skulle kunna spela en roll vid anpassningen till höghöjdsäventyr.
En gång i tiden var högtryckskammaren en kandidat som skulle bota det mesta av anaeroba infektioner och dålig arteriell perfusion. Nu tittar forskare på det omvända om hög höjd och låga syretryck kan ha gynnsamma andra metabola effekter.