Stephan Rössner, professor emeritus Karolinska Institutet och Apple Bay Obesity Research Centre
Jag har alltid umgåtts nära med journalister. Som mångårig chef för den medicinska riksstämmans presstjänst kände jag varenda medicinjournalist värd namnet. Och nu är riksstämman död- sorgligt. Min glanstid var när det var så fullt på Älvsjö-mässans herrtoalett, att man köade för att komma UT!
Men i min gamla värld med kost, motion, livsstil, hälsa och fetma i vidaste bemärkelse finns det ju mycket att skriva om, även om man ibland knappast avundas de stackars journalister som fått chefens uppdrag att skriva ännu en hopplös artikel om ett nytt sätt att banta som redovisar en metod helt tagen ur luften. Vem kom på den smarta idén att man kan banta på vatten?
Den äldre generationen medicinjournalister var kunniga, pålästa och kompetenta. Nu finns inte längre så många fast anställda kunniga medicinjournalister. Jag blev förr uppringd flera gånger i veckan och ombeds kommentera vad de har fångat upp på olika håll. Jag är fullt medveten om att journalister i många fall arbetar under tidspress. Men så är det inte alltid. Vad som har blivit oerhört störande är journalisters uppfattning att det är bråttom med allting. Självklart är det bråttom att få in en intervju i en nyhetssändning i TV, men om man frilansar för en publikation, som kommer ut kvartalsvis kan det inte vara nödvändigt att kräva omgående hjälp för att man ska lämna till trycket på fredag. Det är också ett tilltagande oskick att vissa, om än inte alla, journalister tror att det är fullkomligt självklart att man kan störa utan att ens fråga om man ringer olämpligt.
Ibland undrar man om det är någonting journalisteleverna får lära sig på Journalisthögskolan: att alltid arbeta under tidsnöd. Resultatet blir ju bara att den som intervjuas har sämre möjligheter att göra bra ifrån sig. Många frågor är korkade men kan i andra fall vara väl berättigade, och många av dem skulle vinna mycket om den som tillfrågas får en stund på sig att läsa in materialet och kanske till och med söka på nätet. Ibland får man i bästa fall källan till journalistens intresse översänd på nätet och 10 minuter på sig för att läsa in saken, i andra fall uppger journalisten att han eller hon ”inte har tid att kolla närmare”.
Sannolikt är det uttryck för en tilltagande senilitet att jag störs av det dåliga språket i vissa texter. Det har blivit vanligt med hopp i det logiska tänkandet, med språkliga fel, syftningsfel och till och med stavningsfel. Det kan ju rimligtvis inte vara mitt jobb att rätta dessa artiklar. Ibland finner man journalister som på ett lysande sätt har förvaltat en pratstund till någonting intressant, välskrivet och fängslande, medan andra inte brytt sig om att göra fotarbetet för att ta reda på fakta utan bara surrat iväg för att med ett visst antal tecken fylla ut en ruta i avisan.
De som redigerar manus brukar i allmänhet börja bakifrån och därför lär man sig snart att säga det allra viktigaste allra först istället för att gå in i detaljer omgående. Forskare gör ofta fel. Den riktiga vetenskapliga artikeln går under akronymen IMRAD = Introduction, Method, Results And Discussion, men detta fungerar naturligtvis inte i en tidningsartikel, där man måste gå pang på rödbetan och berätta om de viktigaste resultaten först och vad de betyder. Sedan får man acceptera att flertalet läsare kanske inte är så intresserade av metoderna utan förutsätter att forskaren har ordning på vad hen sysslar med.
Vad gör doktorn hela dagarna?
Stephan Rössner, professor emeritus Karolinska Institutet och Apple Bay Obesity Research Centre
Hasse&Tage gjorde en gång succé med låten ”Vad i helvete har dom för sig på banken efter tre?” Det må så vara, att bankfolk en gång i tiden, när sådana fanns att finna bakom glas och bom, ägnade sig åt svårgenomskådade övningar i de djupa källarvalven. Men att vårdens folk i alla tider haft svårt att hinna med är en uppenbar realitet. Klockan tre har man förhoppningsvis fått i sig lunchen.
När jag började min kliniska gärning på 60-talet fanns ingen reglerad arbetstid. Kring den s k 7-kronans införande fick vi, dvs i realiteten chefen, också bestämma vår egen arbetstid. Min generations överläkare hade aldrig behövt fundera över APT på dagis, som fick verksamheten att slå igen mitt på vardagseftermiddagen eller möjligheten att uträtta ett bankärende under arbetsveckan (när banken faktiskt stängde kl. 15.00). Sånt skötte ”marktjänsten”.
Min medicinklinik på KS hamnade på schemalagda 50.5 timmar i veckan, men vi blev slagna av endokrinologerna på KS som toppade med hela 55 timmar som ordinarie arbetstid. För dem som arbetade där med legenden Rolf Luft var detta ingen orimlighet.
Den briljante men bisarre Uppsalaprofessorn Erik Ask Upmark brukade personligen kontrollera att kandidaterna fanns på plats på avdelningen även på julafton.
Klinisk konferens på lördagsförmiddagarna var ingen ovanligt. Man kunde gå på sin helgjour en fredag morgon och med en hygglig chef kanske få sluta lite tidigare på måndagseftermiddagen. Det förekom insändare, där orolig blivande patient frågade vilka garantier han hade för att hans kirurg skulle vara pigg och stadig på handen efter några dygn med minimal tid i sängen.
Byråkratin är ingalunda nypåfunnen. Den legendariske professorn Gunnar Biörck på Serafen lär redan på sjuttiotalet ha haft en stämpel att sätta på innehållet i bruna kuvert från överheten, på vilken stod ”ej förstått”.
Det var länge sedan doktorns huvudsakliga arbete bestod i att ta hand om patienter. Lagstiftning, administrativ proliferation, tilltagande komplexitet i vården, etiska överväganden – ja, vilken beteckning man än åsätter utvecklingen är det uppenbart att doktorn fått mindre tid för sin patient och mera för sin byråkrat.
Det kan därför vara skäl att fundera över vad som blir över till den stackars patienten, sedan doktorn fullgjort sina stadgade åtaganden på ett någotsånär oantastligt sätt. Föreliggande tabell gjorde jag för 30 år sedan. Den utgör faktiskt ett seriöst försök till en kritisk analys av arbetstiden för en specialistkompetent kliniker på ett större sjukhus. Några uppgifter har förstås ändat karaktär, tillkommit eller försvunnit, men flertalet kollegor känner nog igen sig. Tabellen är ordnad i stigande skala, från liten till större tidsåtgång, och omräknad i timmar per vecka.
Om vi antar att den aktuelle doktorn har 40 timmars arbetsvecka, åtgår alltså omkring 43 timmar (108 procent!) av arbetstiden till administrativa åtaganden som läkaren har skyldighet att utföra enligt gällande bestämmelser eller aktiviteter hen rimligen måste utföra för att klara av sitt kliniska arbete.
På resterande tid, om det blir någon, är det faktiskt fritt fram att titta på patienterna. Forsknings- och utvecklingsarbete sker lämpligen på ledigheterna.
Det finns två möjligheter att ge läkaren mer tid för patienterna. Antingen förlänger man arbetstiden eller . . . Här må läsarens fantasi ha fritt spelrum!
|
Arbetsuppgift |
Orsak |
Tids-
åtgång |
Timmar
per vecka |
| Egen hälsokontroll | Företagshälsovård m m | 1 tim/år | 0,01 |
| Genomgång av avdelningsläkemedelsförrådet | Skyldighet | 2 tim/termin | 0,03 |
| Brandövning | ”Obligatoriskt” | 4 tim/termin | 0,06 |
| Schemaläggning | Organisatoriskt nödvändigt | 1 tim/månad | 0,25 |
| Signering av journaler | SoSFS(M) 1985:28 m m | 10 min/
mottagning |
0,30 |
| Anmälan av läkemedelsbiverkan, olycksfall i vård, cancerregister, dödsbevis
m fl blanketter |
Skyldighet för läkare | 2 tim/månad | 0,50 |
| Blankettifyllande till etisk kommitté, läkemedelskommitté, sjukhusadministration för genomförande av klinisk prövning | Krav för rätt att bedriva klinisk forskning | 2 tim/månad | 0,50 |
| Ifyllande av blanketter för jourkomp, ledighet, kursgång m m | Nödvändigt för att få
lov och lön |
30 min/vecka | 0,50 |
| På kem/fys/bakt lab | Diskussion av problemprov | 30 min/vecka | 0,50 |
| På patologavd | Uppföljning av dödsfall | 30 min/vecka | 0,50 |
| Besvarande av enkäter från myndigheter, huvudmän m m | Skyldighet i tjänsten | 4 tim/månad | 1,00 |
| Klinikkonferens | Order av chefen | 1 tim/vecka | 1,00 |
| Väntetid i telefonväxlar | Oundgängligt? | 15 min/dag | 1,25 |
| Besvarande av förfrågan från försäkringskassan | Stadgad skyldighet | 6 tim/månad | 1,50 |
| Röntgenrond | Klinikrutin | 20 min/dag | 1,67 |
| Förflyttning mellan avdelning, tjänsterum, matsal, poliklinik m m | Svårt jobba annars | 20 min/dag | 1,67 |
| Telefonkontakt med apotek | Kontrollfunktion, förskrivning | 20 min/dag | 1,67 |
| Undervisning (elever från medicine kandidater till ett otal andra kategorier vårdpersonal) | Åliggande | 2 tim/vecka | 2,00 |
| Läsning av bruna kuvert med allmänna synpunkter från ett otal myndigheter | Skyldighet vara informerad | 2 tim/vecka | 2,00 |
| Genomgång på avdelning och mottagning av remisser, journaler, nya lab-data | Förutsättning för vårdarbete | 30 min/dag | 2,50 |
| Skyddskommitté, kostråd, samverkansgrupp, redaktionskommitté, policygrupp, festkommitté, organisationsrevideringsarbetsgrupp, personalvårdsgrupp e d | Nödvändigt (?) ont | 4 tim/vecka | 4,00 |
| Konferenser rörande patienter, vård, administration, undervisning, forskning etc | Från påtvunget ont till stimulerande kul | 1 tim/dag | 5,00 |
| Sittronder, korridorkonferenser m m | Rationellt vårdarbete | 1 tim/dag | 5,00 |
| Telefonjakt på konsulter, kolleger, kontakter m m | Förutsättning för vårdarbete | 1 tim/dag | 5,00 |
| Diktering av journaler, epikriser, brev och andra meddelanden | Vårdarbetsförutsättning | 1 tim/dag | 5,00 |